lite mycket stockholm

 
I onsdags åkte jag till Stockholm med klassen. Vi skulle jämföra vilken bild olika muséer ville förmedla av antiken. Vi började på Gustav III:s Antikmuséum i slottets källare där de körde stenhårt på 1700-talsbilden. Vitt, vitt, vitt. Och lite blåa diskolampor eftersom de ställt svarta skivor för fönstren?
 
 
Ganska fort slogs jag av hur konstiga lilltår alla statyerna hade. De liksom trampar på dem? Har aldrig tänkt på det förut.
 
 
 
 
 
Kolla! Vem har sådana fötter? Var det också ett ideal, att trampa på sina tår?
 
 
 
 
 
 
Gick ut från slottet och vidare till Medelhavsmuséet för fika. Perfekt fikaplats ju! Önskar fler caféer av den här typen i Göteborg! Skulle fika bort min hyra ba poff!
 
 
 
Så gick vi och tittade på mer vitt, vitt, vitt (fast i gips) och lite grönt på Konstakademien.
 
 
 
Så behaglig färgskala <3 Älskar Kolmårdsmarmor <3
 
 
Även där har de ett fik som inte går av för hackor.
 
 
Efteråt mötte min instagramkompis Carl (↑) upp mig och gav mig en guidning i Gamla Stan där han pekade ut de fulaste grejerna och bästa gränderna innan vi mötte upp Ellen och gick och åt pizza + cava. Tog tyvärr inga bilder på detta men det var väldigt trevligt.
 
 
 
Dagen efter kikade vi närmare på Medelhavsmuséet och framförallt på cypernsamlingarna. Tyckte att de här libationskannorna i tjurfomat var gulliga. Generellt tog jag alldeles för få bilder, jag hade nog för fullt upp med att vara avundsjuk för att allt det här hamnat i Stockholm och inte Göteborg.
 
 
Och så en ynka bild på mig också. Glada tjejen. Så sjukt trött på min lärare som inte kan organisera grejer och precis hade överraskat oss med en extra examinationsuppgift som ska in utöver en tenta på nio sidor som på något magiskt sätt ska skrivas samtidigt som våra B-uppsatser. För vi har ju ändå inga liv utanför universitetet! 
1917 - antikmuseet - gustan III:s antikmuseum - gustav iii - konst - konstakademien - medelhavsmuseet - skulptur - stockholm

en långfredag

 
Det finns få vyer som slår Marstrandsön med Carlstens fästning om ni frågar mig. Här har jag tillbringat varenda sommar i hela mitt liv. Det finns inget som gör mig lugnare eller lyckligare än att vakna med solen i ansiktet och kuttrande duvor utanför fönstret i min gammelmormors sovrum, norrummet, där allt är snett och vint och luktar gammalt trä. Att få sätta sig på balkongen med moronkaffet och se morfar lägga till med båten efter sin första obligatoriska tur runt ön. Ritualer, ritualer som ger liv och energi.
 
 
Men det är vackert så här på vårkanten också, långfredag och alldeles öde innan alla turister vågat sig ut till ön, innan träbåtarna satts i sjön. Kallt och lite dimmigt. Och så går man uppför trapporna i det gula huset och möts av världens värme och oftast en hund eller två. En vind som slingrar sig runt hela huset, full med antika möbler och skrot, där man aldrig vet vad man kommer att hitta.
 
 
Och bokhyllorna, som morfar alltid möblerar om i! Det finns så mycket böcker på vinden och alla förtjänar lite hyllplats i själva lägenheten emellanåt, tror jag att han tänker. Snart ärver jag uppdraget och det blir min plikt att byta de där böckerna, har han sagt. Det känns som en övermänsklig uppgift, en sån som bara morfar klarar.
 
 
Jag vill så gärna att mina egna barn någon dag ska få fiska krabbor från kajen, skrapa upp knäna på klipporna och hitta nya titlar bland böckerna. Jag vill skicka iväg dem till Bergs för att köpa frallor på morgonen medan jag löser korsord, jag vill visa dem nålsögat och näckrosdammen och berätta samma sagor om jättar och troll som jag fick höra när jag var liten, se karolinerna marschera och skjuta salut, sitta i timmar och titta på fina båtar och lära sig hata de stora norska schabraken. Allt det där som jag fick.
 
 
(Dessutom: har ni sett någon gulligare farkost än den här gamla färjan?)

palmhuset

 
Alldeles i slutet av mars såg det fortfarande ut så här i Göteborg. Vackert, men knappast vår.
 
 
Så jag och Annie köpte fika till lunch och gick till Palmhuset. Där var det väldigt mycket vår, nästan sommar faktiskt. Ska komma ihåg detta till nästa vinter, att man kan gå hit när det känns mörkt och kallt överallt.
 
 
Ser ni hur sjukt blek jag är? Alltså jag är ju alltid blekare än alla andra pga så lite pigment, men den här vintern tar nog ändå priset. Tröstar mig med tanken att jag hade varit så het på 1800-talet.
 
 
Betalade 70kr (!!!) för den här skrikigt tomatröda 70-talsklänningen på stadsmissionen i Gamlestan. Hade det inte varit för att den är gjord av 100% plast som inte andas hade jag nog burit den hela sommaren. Får nog försöka rekonstruera den i bomull när min symaskin kommer tillbaka från lagning.
 
 
 
Det är så drömmigt i palmhuset, man vill liksom flytta in direkt, eller åtminstone ha det exakt lika grönt hemma hos sig själv. Fast det är ju svårt när man inte har så mycket fönster.
 
 
 
Mitt torrschampoo var slut så jag testade med potatismjöl. Det funkade inte riktigt, kliade mest lite.
 
 
Detta är alltså mitt prata-om-livet-ansiktsuttryck. Mkt orolig och lite besvärad haha
 
 
 
 
 
 
Nu ska jag fortsätta med evighetsprojektet studier som inte leder någonstans, tschüßie <3
70-tal - inred med vintage - red - red dress - retro - röd klänning