utsiktvägen

 
Om man svänger in på den här vägen kommer man till mitt bästa Hönöställe, vattentornet.
 
 
Tänk att mitt enda mål i livet en gång var att komma bort härifrån. Jag minns ju varför, det sög att vara tonåring här och när man längtar efter något annat bli man såklart blind för hur vackert det kan vara med havet och fiskeflottan.
 
 
Och de urgulliga glasverandorna! Det är svårt att föreställa sig vilket enormt tidskrävande arbete som ligger bakom all snickarglädjen, men så blir det ju vackert också.
 
 
Det tog några år innan ångesten slutade hälsa på av att stå här och titta ut mot horisonten. Men den släppte, och nu har ett visst lugn tagit dess plats. Det har nog lite med åldern att göra, och kanske att jag inte bor här längre.
 
 
(Säkert en del pensionärer med djur också. Min bästa kombo ju!)
 
 
 
Jag gick förbi lottstugan, där jag suttit så många gånger och förbannat vinden och havet och öarna. Någon hade slagit sönder fönstret, och, som det såg ut, krupit in och druckit ett glas öl. Aja, det sitter ju inga lotsar på span efter skepp att guida där längre så det gör väl inte så mycket, lite onödigt bara, kan man ju tycka.
hönö - utsikt - view