födelsedag: rom

 
På lördagen var det min födelsedag, så jag bestämde oss för gelato i Ostiense. För några år sedan berättade en taxichaffis för mig om La Romana samtidigt som han försökte ta av sig jackan över huvudet utan att knäppa upp den medan han körde i 120km/h med halva bilen i fel fil. Jag var säker på att vi skulle dö men vi dog inte och han hade rätt, de har väldigt, väldigt god glass. Så god att Annie åt två.
 
 
Till och med stan gav mig en present i form av mycket billig loppis. Jag hade ändå suttit och googlat livet ur mig efter loppisar utan att hitta något och så bara plötsligt kikar man in bakom en mur och ser en! Älskade stad
 
Om man nu skulle sakna Berlin när man är i Rom är Ostiense grejen: skitigt, nedgånget och fullt av små anarkistiska kooperativ. Men på väg att gentrifeieras och bli hippt, jag lovar.
 
 
Där ligger också ett av mina abslout bästa muséum, Centrale Montemartini. Det är ett gammlat kraftverk från 1913 som fyllts med romersk skulptur. Dvs. mina två bästa epoker. En annan bra grej är att man nästan alltid är helt ensam där.
 
 
Inte se men röra, eller hur är det ordspråket går? (Obs jag rörde faktiskt aldrig)
 
 
 
 
Mkt bra mix av snygga grejer helt enkelt. Tyvärr låste jag in min kamera i skåpet med jackorna och pallade inte gå tillbaka och hämta, så alla bilder här är Annies.
 
 
I ett hörn stod det två sarkofager. I egenskap av arkeolog och tandtekniker klämde vi såklart in oss på 30cm för att kolla på tandslitaget. Ehe. Museivakten gick förbi och skakade på huvudet åt oss men sade inget.
 
 
Min nästa bestämmelse var Palazzo della Civiltà Italiana pga mycket tjusigt.
 
 
 
 
 
Finns inget som lite neoklassicism när man är nere. 30-talet kom tillbaka! Ingenting förutom estetiken är förlåtet!
 
 
Har en sån där lite löjlig idé om att någon dag skriva en guide till det fascistiska Rom pga hur sjukt snyggt allt är och hur tydligt man kan se klassiska spår i exakt allt. Tills jag tänker på vilket klientel som skulle läsa den. Känns mindre attraktivt att bli "hon fascistguiden"...
 
 
Sedan gick vi till Flavio al Velavevodetto. Fick inte sitta vid krukskärvorna men vem behöver det när man har världens finaste kompis mittemot?
 
 
 
Åt pasta med linser och ca inget mer. Det låter extremt torftigt, jag vet, men var så sjukt gott. Fattigmansmat alltså
(Här sitter jag nog och svär över någon som lyckades förstöra den här i övrigt helt perfekta födelsedagen utan att ens vara där. Fy fan vad många gånger jag sprang och låste in mig på olika toaletter och bara bölade. Slut på passiv aggressivitet! Tur att jag hade en Annie som trollade fram godis med ett "tjoff" varje gång jag såg lite ledsen ut.)
Flavio al Velavevodetto - Palazzo della Civiltà Italiana - centrale montemartini - colosseo quadrato - la romana - ostiense - rom - roma - rome - sculpture