paus där

 
Just nu är det mycket tenta, jobb och uppsats, därför blir det himla tyst här emllanåt. Typiskt mig att inte kunna tacka nej till saker och sen bli tvungen att göra exakt allt samtidigt. Vi får se om jag håller ihop.
 
 
Skriver min B-uppsats om vinets roll i Horatius oder och epoder. Vet inte vad jag tänkte när jag valde detta. Ta mina bästa grejer och göra nåt smärtsamt och utdraget så att jag nästan helt tappar intresset? Ja, men varför inte? Längtar bara tills jag är färdig och får lägga det bakom mig.

 
Så se det här inlägget mer som lite pausunderhållning. Nåt som är lite fint att titta på. Så återkommer jag med fler bilder från Rom om någon vecka eller så.
 
 
Här är iaf skitgulliga (men inte så goda) ryska godisar. Varför ser inte allt godis ut så här?
apelsin - books - böcker - coffee - godis - horace - horatius - kaffe

Det är något som inte stämmer av Martina Haag

 
Häromdagen bsetämde jag mig för tre saker:
 
1. Att hämta nya ekollon. Jag hämtade några för en vecka sedan och lade på fuktig bomull i en burk med lock. "Som ett växthus" tänkte jag, "som en grogrund" tänkte möglet. Så nu behövde jag nya.
 
 
2. Att promenera runt lite för att bestämma mig för om skorna är tillräckligt sköna för att få åka rysslandsbåt. Jag köpte dem på tradera i våras, men eftersom de är fodrade var det för varma för att gå runt i då.
 
 
3. Läsa ut Martina Haags Det är något som inte stämmer.
 
 
 
Jag tänkte att det går ju finfint att kombinera de tre punkterna, så jag snörde på mig skorna, gick uppför backen till Slottskogen och gick runt och sparkade löv under ekarna. Sedan satte jag mig på en bänk och läste. När jag kom hem lade jag ekollonen i olika krukor. Nu hoppas jag bara att både Sputnik och möglet låter dem vara ifred.
 
 
 
Boken handlar om en skiljsmässa och man får följa den ur kvinnans perspektiv. Mannen, som jobbar med TV lämnar sin författarfru för sin TV-kollega och frun går helt och hållet sönder. Det är ju såklart Martinas eget trauma men hon har låtit karaktärerna få nya namn. Jag brukar inte ta åt mig så lätt av sånt jag läser, men jag känner verkligen hennes ångest. Speciellt det där med att "jag kan ändra på mig, ta mig tillbaka" och tankar om att om man bara gör det ena eller andra så kommer han att älska mig igen. Sånt där är fruktansvärt ångestladdat för mig.
 
 
 
Förutom att historien ger mig kalla kårar och ger mig oerhört svårt att sova är den dessutom välskriven. Petra, som huvudkaraktären heter, åker upp till fjällen och blir stugvärd och man får följa henne på vägen tillbaka till sig själv. Den är både lättläst och extremt svårläst, eftersom den är så oerhört sorglig. Jag vill ändå rekommendera den, men det är kanske en bok man helst ska läsa när man är lite mer stabil.
 
 
 
Skorna då? Jo, de får nog hänga med till Moskva :) Visst är de tjusiga?
acorn - acorns - bok - book - books - böcker - det är något som inte stämmer - ekollon - erik haag - läsa - martina haag - reading - recension - review - skogen - skor - woods

Vinterkriget: en recension

 
Philip Teir har skrivit en sån där bok som gör varken till eller från, den är helt enkelt en medellång medelbra bok med ett medelmåttigt språk om finlandssvensk medelklass. Men den har ett himla fint omslag och det var därför jag köpte den om jag ska vara helt ärlig.
 
Den handlar om en sociologiprofessor som fyller 60, tröttnar på sitt äktenskap och har en affär med en före detta student. Man får även följa hans fru (i ett extremt sparsamt och platt porträtt) och hans döttrar Helen, med familj, och Eva, som flyttat till London för att plugga konst och  - surprise surprise - har en affär med sin lärare.
 
 
De höga förväntningarna jag fick av omslaget - okej, höga är väl fel ord, jag förväntade mig nog mer en roman som handlar om och/eller riktar sig till unga kvinnor och på dem har jag generellt inga högre förväntningar än att de ska vara lite trevliga (av någon anledning riktar sig sällan intellektuellt utmanade böcker till unga kvinnor, varför är ju en helt annan debatt) - infrias aldrig. På gymnasiet sade en lärare på en skrivarkurs typ: "om man kört fast kan man alltid föra in en kvinna i historien" och det känns ungefär som att det är det Teir gör; han börjar skriva om ett tråkigt äktenskap, kör fast, och för in Laura i historien pga att han har en deadline och inte kan komma på något mer att skriva om sin medelklassfamilj.
 
 
Jag kanske är överdrivet kritisk, jag brukar sällan läsa den här typen av litteratur just pga att jag tycker att både historierna och språket är tråkigt. Jag läser hellre en skittråkig historia med spännande språk än tvärt om. Åtminstone tycker jag att en bok bör vara humoristisk om man nu inte lyckas få till någon av de andra två kategorierna, men inte ens här tycker jag att Teir lyckats. Har jag höga krav? Kanske. Har jag för höga krav? Jag tycker nog inte det. Litteraturen kan antingen erbjuda verklighetsflykt, inspiration, språkliga utmaningar (etc, etc) eller åtminstone förmedla någon slags känsla till läsaren, men Vinterkriget gör ingenting av det här. Alls. Den väcker inga tankar eller frågor förutom "Vem är boken till för, vad vill den förmedla, och varför kände Teir att den behövde skrivas?" Den är så klychig och platt att jag inte förstår ens vilken ekonomisk potential förlaget såg i den. Det kanske är därför den fått ett så fint omslag?