palmhuset

 
Alldeles i slutet av mars såg det fortfarande ut så här i Göteborg. Vackert, men knappast vår.
 
 
Så jag och Annie köpte fika till lunch och gick till Palmhuset. Där var det väldigt mycket vår, nästan sommar faktiskt. Ska komma ihåg detta till nästa vinter, att man kan gå hit när det känns mörkt och kallt överallt.
 
 
Ser ni hur sjukt blek jag är? Alltså jag är ju alltid blekare än alla andra pga så lite pigment, men den här vintern tar nog ändå priset. Tröstar mig med tanken att jag hade varit så het på 1800-talet.
 
 
Betalade 70kr (!!!) för den här skrikigt tomatröda 70-talsklänningen på stadsmissionen i Gamlestan. Hade det inte varit för att den är gjord av 100% plast som inte andas hade jag nog burit den hela sommaren. Får nog försöka rekonstruera den i bomull när min symaskin kommer tillbaka från lagning.
 
 
 
Det är så drömmigt i palmhuset, man vill liksom flytta in direkt, eller åtminstone ha det exakt lika grönt hemma hos sig själv. Fast det är ju svårt när man inte har så mycket fönster.
 
 
 
Mitt torrschampoo var slut så jag testade med potatismjöl. Det funkade inte riktigt, kliade mest lite.
 
 
Detta är alltså mitt prata-om-livet-ansiktsuttryck. Mkt orolig och lite besvärad haha
 
 
 
 
 
 
Nu ska jag fortsätta med evighetsprojektet studier som inte leder någonstans, tschüßie <3
70-tal - inred med vintage - red - red dress - retro - röd klänning

marslistan

Mars har varit... Jag vet inte ens, har jobbat så sjukt mycket och sedan pluggat på exakt all tid som jag inte jobbat. Kommer ha min första lediga helg på jag vet inte hur länge nu över påsk, men den kommer ändå nästan helt och hållet att ägnas åt en presentation för Vinkursen. Nåja, lite Marstrand hinns ju alltid med. 
 
Bästa bilden:
 
 
Pga ljus
 
 
Pga ser ut som vår (var dock inte vår, utan fortfarande minusgrader + kom ny snö dagen efter... Såklart)
 
Det roligaste som hände: Okej det här är väl inte roligt per se, men jag har börjat cykla till och från jobbet fast det fortfarande är snö på cykelbanan och isfläckar varannan meter. Upptäckte hur mycket jag saknat att cykla mitt i natten. Mörkt och tyst, så himla trevligt. Bara på med termobyxorna som ett dagisbarn och trampa hem. Och så är det tre ungdomar på jobbet som frågat efter mitt schema utan att vara kompisar med varandra, det värmer så mycket att veta att man är uppskattad <3 Och så firade vi att farmor och farfar varit gifta i 60 år.
 
 
Det tråkigaste som hände: En massa svinjobbiga känslor som jag faktiskt inte tänker gå in på här, för det här är typ en glad blogg och mitt lilla hjärta har faktiskt inte alltid tolkningsföreträde. Men lite tråkigt att jag knappt haft någon fritid alls och att månaden blivit så extremt inrutad pga det, har gjort exakt noll spontana grejer. Å andra sidan gillar jag mina jobb så det har ändå varit överkomligt.
 
Någonting nytt: 
 
 
Jag och Björn åkte till Gamlestan för att kolla efter en soffa till honom, det slutade med att jag köpte fyra vintageklänningar för 250kr, sammanlagt alltså. Är mycket nöjd, fast samtilga behöver läggas upp eller sys in. Som om jag har tillräckligt med fritid för att göra sånt? Nu har min symaskin dessutom pajjat </3
En av dem var iaf den här tomatröda 70-talaren med puffärmar!
 
Månadens projekt:
Har skrivit artiklar, ansökningar, presentationer och tentor. Lite tjatigt får man ändå säga. Försökt gå och simma lite mer regelbundet för jag har hört att det där tramset med muskler kan vara bra att ha ibland. Typ om man ska orka bära hinkar med utgrävd sten i sommar.
 
Månadens musik: Tema deppepp. Det här albumet med Tottas Dylancovers. Allra mest One More Night. Men också Hello Saferide. Så mycket Hello Saferide.
 
Månadens instagrambild: 
 
 
Fick kommentaren "Att läsa Orestien i badet är som att läsa Oidipus i en trevägskorsning", så jag antar att jag måste göra det nu också. Lite spänning i vardagen, utmana ödet, living on the edge, yolo och allt annat sånt där tufft som kidsen håller på med nuförtiden...
 
Månadens mat:
 
 
Varför känns det som att månadens mat alltid blir risotto fast jag äter det högst 1ggr/månad? Aja nu blir det det igen för det var så mysigt att ha Annie och Maria runt en gryta. F.ö. tycker jag att man ska använda alla fingrejer så ofta som möjligt: linnedukar, vinkaraffer, bordssilver, kristallglas, finporslinet, levande ljus osv. Man äter så mycket tråkig mat i livet och det gör livet lite trevligare helt enkelt.
 
Det bästa och sämsta jag läst: Jag vet knappt om det räknas som litteratur, men jag läste klart Göran Greiders bok Stil och Politik. Intresant men också lite svår att ta på allvar, om ni fattar vad jag menar? Tycker att det är extremt intresaant vad vi signalerar med våra kläder, men det är ju en man som typ aldrig bytt flanellskjorta som skrivit den... Iofs signalerar han därmed att han är en riktigt inbiten gråsosse, så det funkar ju som politiskt statement. Undrar vad min stil signalerar rent politiskt?

brallor och pannkaka!

 
På väg från en av våra absolut bästa restaurangupplevelser på Via Appia med den charmigaset servitören någonsin (det kommer mer om detta senare, lovar) var vi bara tvugna att stanna lite snabbt. Eller tja, inte tillräckligt snabbt för vi blev inlåsta i trädgården och var tvugna att be om hjälp för att komm ut. Piiinsamt hihi. Brukar ju vara tvärt om, att någon glömmer att låsa och vi smyger in.
 
 
 
Jag hade mina brallor. Alltså de är så vida att de inte riktigt kan kallas byxor. Man känner sig lite som en blandning av Lejonel i Dunderklumpen och en stentuff 30-talskvinna. De kommer från Voodoo Vixen.
 
 
 
Är inte det här stället typ som taget från Sound of music? Hur sunkig kvinnosyn har inte Liesels brevbärarnazist till kille f.ö.? Mkt sunkig. Kanske inte så förvånande när han är nazist...
 
 
 
I am sixteen going on seventeen ♪♫♩♬ Kanske tur att vi inte kunde resten av texten när vi sjung...
 
 
Men alltså kolla ljuset, så himla italienskt. Eller med Lejonels ord: Brallor och pannkana!
30's - 40's - beret - brallor - dunderklumpen - hängslen - khloe - lejonel - linen shirt - linneskjorta - pincurls - via appia - vintage - voodoo vixen