aventinen

 
 
 
Min sista dag i Rom mötte jag upp den här fotografen ↑ (@giacomorocchi) som jag följt på instagram ca hur länge som helst för att fota lite ihop. Jag hade sett Giardino degli aranci på en massa bilder, men aldrig varit där så vi gick dit för att kolla utsikt. Bilderna på mig har han tagit. 
 
 
 
 
Hur vacker är inte den här utsikten?
 
 
 
 
 
Vi kikade in i tre kyrkor där man höll på att förbereda eller städa efter bröllop. Vi kan väl säga att trots att min klänning var väldigt kyrkvänlig (täckta axlar och knän, ingen urringning) fick jag en del lite underliga blickar när jag kom in helt klädd i vitt... Håhå jaja, det är inte lätt, det där med kläder alltså, jag visste ju inte att vi skulle gå i bröllopskyrkor.
 
P.S. Jag har bara ett krav om jag gifter mig, och det är att jag slipper se dessa skitfula stolar. Varför har alla kyrkor/festfixare/scenografer för film så extremt dålig smak när det kommer till stolar? Vem tillverkar dem och hur har de lyckats sälja in dem i så extremt stora upplagor trots att de ser så billiga och fake ut? Nä, hellre då sånna där klumpiga 60-talsstolar med grovt smutsgrönt tyg som finns i alla svenska kommunala lokaler. I övrigt, som sagt, inga synpunkter på bröllop.
 
 
 
Vi gick vidare och kikade i Il Buco Della Serratura, nyckelhålet i Malteserorderns port där man kan se Peterskyrkans kupol. Just då stod det nämligen bara fem personer i kö för att titta in, vilket Giacomo sade var väldigt ovanligt. Mycket vackert. I verkligheten alltså, för det var nog lite för ljust för min kamera just vid den här tiden på dygnet. Eller ja, kanske inte för min kamera, men för min erfarenhet vad gäller inställningarna på den. Jag borde nog ta en fotokurs i sommar, det var ju 7 år sedan jag läste foto A på gymnasiet haha
 
Buco Della Serratura - Giardino degli aranci - aventinen - aventino - orange garden - rom - roma - rome

den vinröda sovjetiska

 
När jag var på loppis i Moskva fastnade mina ögon vid den här vinröda klänningen där den hängde på väggen. Men den såg för stor ut på galgen. Och dyr. Och det fanns ingenstans att prova. Så jag gick vidare utan att fråga om priset. Då ropade den lilla tanten efter mig, девушка, fast jag såg minst lika mycket ut som en liten sovjetisk tant i min vinterkappa och sjal runt huvudet som hon gjorde, lite mindre rynkig bara. Hon hade bestämt att jag skulle ha den, hon prutade själv ned priset till typ 300 och jag gick därifrån och tänkte att nu har jag köpt en klänning som är minst fyra storlekar för stor, men okej den var ju billig, jag kan sälja den vidare. Så kommer jag hem och tittar närmare på den: handsydd i sidencrepe, jag gissar tidigt 40-tal och den passar p-e-r-f-e-k-t. Kanske hade den lilla tanten haft den när hon var ung?
 
 
 
 
De här bilderna är dock inte från Moskva, utan från Parken kring Villa Doria Pamphili i Rom. Tyler (@in.hoc.signo), som tagt bilderna, och jag lyckades ta en buss genom parken och sedan promenera runt och lite kors och tvärs genom den (största parken i Rom) för att komma till villan, som såklart inte var öppen för allmänheten (eller det kanske den är, bara inte den här dagen? Någon som vet?).
 
 
 
Nåja, det gjorde ju inte så mycket att promenaden tog hela förmiddagen, det var ju en vacker park om man bortser från den där stigen vi gick förbi knarkarna där det kändes som att vi vilken skund som helst kunde och skulle bli överfallna och mördade och ingen skulle höra oss skrika. Rom är fullt av vackra parker, trädgårdar och innergårdar, och det känns som ett måste att promenera runt lite och njuta av naturen när man är där, fast hela staden är som en tavla!
 
 
 
Villa Doria Pamphili - ootd - park - retro - rom - roma - rome - vintage

cifali

Jag hade inte med mig kameran till utgrävningsplatsen. Jag visste inte hur mycket man fick fota och det regnade en del, vilket kändes osäkert. Men fotade iaf lite grann som vi kan kika på.
 
 
Så här vackert var det att åka till platsen på morgonen <3
 
 
En av dagarna tvättade vi fynd från förra året, bland annat det här söta teglet med tassavtryck, hur gulligt? Man ser det framför sig ju, någon stackare har slagit tegel i timmar i gassande solsken och i övrigt horribla levnadsförhållanden, lagt dem att torka och så springer hunden över dem.
 
 
Ett mynt från Tiberius tidiga tid. Det står Divus Augustus Pater på det.
 
 
Och jag såg ut så här, skitlöjlig och bitter, men med min kritvita hud kan jag liksom inte arbeta i ärmlöst eller kortbyxor i många timmar. Älskar att min vän Freja såg nästan exakt ut så här på utgrävningen hon var på i Sverige - vi köpte hattarna och skjotorna samtidigt. Det här fotot måste Tyler ha tagit på midsommarafton, för det var då vi hittade de där rören i nedre vänstra hörnet. Drömde om dem på natten sedan. Nåja, något ska man ju gifta sig med. Det blir jag och kvinnan som är gift med berlinmuren, vi kan sitta på samma mentalsjukhus.
 
archaeology - arkeologi - cifali - sicilien - sicilien - sicily - utgrävning