sista dagen i rom

 
På söndagen hade vi bara halva dagen, eftersom vi skulle hem. Så vi packade ner allt vårt vin och våra ostar i resväskorna och tog en promenad genom ett regnigt Trastevere i jakt på lunch (och gelato, hallå?). Tror det var veckans första regn, och en romresa är ju helt enkelt inte komplett utan en rejäl regnsktur eller två.
 
 
Jag har egentligen inget mer att berätta om den här dagen, vi var trötta, jag var ledsen, ingen av oss ville åka hem till verkligheten med krångel, jobb och plugg. Funderar på att hyra en lägenhet här i höst när jag ska skriva min (andra) kandidat. Bara sitta ensam på fina platser och dricka vin och fokusera. Slippa alla störningsmoment man har hemma liksom. Om jag har råd vill säga, och kattvakt. Vi får se, det är en fin plan A i alla fall.
 
 
 
Hur gulligt är det inte med pappan som går och håller om sin son under paraplyet?
 
Och nu, när jag äntligen publicerat det här sista inlägget, dröjer det inte så länge förrän jag är tillbaka. Fast först lite Scilien! Med mitt tempo kommer de bilderna kanske upp lagom till jul ungefär? Har fortfarande inte bokat hemresan hihi
rom - rome - trastevere

födelsedag: rom

 
På lördagen var det min födelsedag, så jag bestämde oss för gelato i Ostiense. För några år sedan berättade en taxichaffis för mig om La Romana samtidigt som han försökte ta av sig jackan över huvudet utan att knäppa upp den medan han körde i 120km/h med halva bilen i fel fil. Jag var säker på att vi skulle dö men vi dog inte och han hade rätt, de har väldigt, väldigt god glass. Så god att Annie åt två.
 
 
Till och med stan gav mig en present i form av mycket billig loppis. Jag hade ändå suttit och googlat livet ur mig efter loppisar utan att hitta något och så bara plötsligt kikar man in bakom en mur och ser en! Älskade stad
 
Om man nu skulle sakna Berlin när man är i Rom är Ostiense grejen: skitigt, nedgånget och fullt av små anarkistiska kooperativ. Men på väg att gentrifeieras och bli hippt, jag lovar.
 
 
Där ligger också ett av mina abslout bästa muséum, Centrale Montemartini. Det är ett gammlat kraftverk från 1913 som fyllts med romersk skulptur. Dvs. mina två bästa epoker. En annan bra grej är att man nästan alltid är helt ensam där.
 
 
Inte se men röra, eller hur är det ordspråket går? (Obs jag rörde faktiskt aldrig)
 
 
 
 
Mkt bra mix av snygga grejer helt enkelt. Tyvärr låste jag in min kamera i skåpet med jackorna och pallade inte gå tillbaka och hämta, så alla bilder här är Annies.
 
 
I ett hörn stod det två sarkofager. I egenskap av arkeolog och tandtekniker klämde vi såklart in oss på 30cm för att kolla på tandslitaget. Ehe. Museivakten gick förbi och skakade på huvudet åt oss men sade inget.
 
 
Min nästa bestämmelse var Palazzo della Civiltà Italiana pga mycket tjusigt.
 
 
 
 
 
Finns inget som lite neoklassicism när man är nere. 30-talet kom tillbaka! Ingenting förutom estetiken är förlåtet!
 
 
Har en sån där lite löjlig idé om att någon dag skriva en guide till det fascistiska Rom pga hur sjukt snyggt allt är och hur tydligt man kan se klassiska spår i exakt allt. Tills jag tänker på vilket klientel som skulle läsa den. Känns mindre attraktivt att bli "hon fascistguiden"...
 
 
Sedan gick vi till Flavio al Velavevodetto. Fick inte sitta vid krukskärvorna men vem behöver det när man har världens finaste kompis mittemot?
 
 
 
Åt pasta med linser och ca inget mer. Det låter extremt torftigt, jag vet, men var så sjukt gott. Fattigmansmat alltså
(Här sitter jag nog och svär över någon som lyckades förstöra den här i övrigt helt perfekta födelsedagen utan att ens vara där. Fy fan vad många gånger jag sprang och låste in mig på olika toaletter och bara bölade. Slut på passiv aggressivitet! Tur att jag hade en Annie som trollade fram godis med ett "tjoff" varje gång jag såg lite ledsen ut.)
Flavio al Velavevodetto - Palazzo della Civiltà Italiana - centrale montemartini - colosseo quadrato - la romana - ostiense - rom - roma - rome - sculpture

lite mycket stockholm

 
I onsdags åkte jag till Stockholm med klassen. Vi skulle jämföra vilken bild olika muséer ville förmedla av antiken. Vi började på Gustav III:s Antikmuséum i slottets källare där de körde stenhårt på 1700-talsbilden. Vitt, vitt, vitt. Och lite blåa diskolampor eftersom de ställt svarta skivor för fönstren?
 
 
Ganska fort slogs jag av hur konstiga lilltår alla statyerna hade. De liksom trampar på dem? Har aldrig tänkt på det förut.
 
 
 
 
 
Kolla! Vem har sådana fötter? Var det också ett ideal, att trampa på sina tår?
 
 
 
 
 
 
Gick ut från slottet och vidare till Medelhavsmuséet för fika. Perfekt fikaplats ju! Önskar fler caféer av den här typen i Göteborg! Skulle fika bort min hyra ba poff!
 
 
 
Så gick vi och tittade på mer vitt, vitt, vitt (fast i gips) och lite grönt på Konstakademien.
 
 
 
Så behaglig färgskala <3 Älskar Kolmårdsmarmor <3
 
 
Även där har de ett fik som inte går av för hackor.
 
 
Efteråt mötte min instagramkompis Carl (↑) upp mig och gav mig en guidning i Gamla Stan där han pekade ut de fulaste grejerna och bästa gränderna innan vi mötte upp Ellen och gick och åt pizza + cava. Tog tyvärr inga bilder på detta men det var väldigt trevligt.
 
 
 
Dagen efter kikade vi närmare på Medelhavsmuséet och framförallt på cypernsamlingarna. Tyckte att de här libationskannorna i tjurfomat var gulliga. Generellt tog jag alldeles för få bilder, jag hade nog för fullt upp med att vara avundsjuk för att allt det här hamnat i Stockholm och inte Göteborg.
 
 
Och så en ynka bild på mig också. Glada tjejen. Så sjukt trött på min lärare som inte kan organisera grejer och precis hade överraskat oss med en extra examinationsuppgift som ska in utöver en tenta på nio sidor som på något magiskt sätt ska skrivas samtidigt som våra B-uppsatser. För vi har ju ändå inga liv utanför universitetet! 
1917 - antikmuseet - gustan III:s antikmuseum - gustav iii - konst - konstakademien - medelhavsmuseet - skulptur - stockholm