lite mer rom

 
 
När vi försökte ta oss hem från Villa Doria Pamphili gick vi ut från parken på helt fel ställe. Det gick inga bussar och det gick inte att köpa bussbiljetter någonstans, så vi började gå. Tänkte att det dyker nog upp en tabacchi snart, men icke. Stod och hängde här en stund och bara "Vad fan ska vi göra nu?"
 
 
 
 
Vi som redan hade promenerat (och promenerat och promenerat) hela förmiddagen och hade ont i både fötter och ländryggar fick helt enkelt vackert bita ihop och promenera vidare, förbi Vatikanen, hem. Det kändes som att vi bara gick och gick.

 
Dagen därpå vaknade jag lite deppig. Efter att ha varit omgiven av en stor grupp människor i nästan två veckor var jag plötsligt helt ensam. Det blev så stora kontraster liksom. Tur att stan är vacker tänkte jag och begav mig ut på mina värkande fötter och ryggslut.
 
 
 
 
Till den här gatan, Via del Governo Vecchio, där det ligger lite vigatebutiker. Här köpte jag en vit 70-talsklänning och i butiken bredvid blev ägaren så kär i min väska att han kilade över gatan för att visa en av de andra butiksägarna. Jag har alltså en palmgrensaktig rottingväska som handtagen håller på att trasa sönder på. Palmgrens är tydligen inte en grej i Italien.
 
 
 
På kvällen mötte jag upp Camilla (@annerfeldt) på Freni e frizioni för aperitivo . Hon är konsthistoriker och berättade så himla intressant om prostituerades klädsel under barocken! Det visade sig dessutom att hon kände nästan alla mina lärare. Världen är så himla liten ibland alltså! Och jag blev biten av en myra som ramlat ned i min BH, säkert någon slags karma. 
aventinen - aventino - inred med vintage - rom - roma - rome - travel - vatican - vatikanen

två marknader

 
Min sista dag i Rom tog jag på mig klänningen jag köpte dagen innan. Tycker att man ser hur trött och bakis jag är här, speciellt med tanke på att jag lyckats med konststycket att bara ta mascara på de undre ögonfransarna på ena ögat haha. Normal sinnesförvirring.
 
 
Eftersom lägenheten vi hyrde låg alldeles vid Mercato Trionfale gick jag dit och köpte grönsaker till lunchen. Höll på att knappt komma ut igen pga så mycket gott att titta på - jag hade ju typ inte ätit andra grösaker än aubergine och tomat på två veckor.
 
 
 
Vad är de där gurkiga grejerna i nedre vänstra hörnet liksom? När jag googlar säger första träffen att den kan bota cancer och diabetes, så jag gissar att internet inte heller riktigt vet. 
 
 
Efter lunch satte jag mig och väntade på en instagrambekant för att fota lite i Giardino degli aranci. Mer om det här.
 
 
Efter foto och gelato och promenad genom Ghettot, skulle han vidare till en liten by utanför Rom för att fota deras blomsterfestival, och jag tog metron till Piramide för att kika lite närmare på Comunita di Sant'Egidio, loppisen jag och Annie ramlade över i februari. Sån underbar röra där alltså, men skitigt, så ta med våtservetter (mitt bästa tips på alla loppisar, finns inget tillfälle då man hellre vill tvätta händerna när det aldrig finns handfat i närheten)!
 
 
Den visade sig vara väldigt, väldigt mycket större än vi trodde. Det mesta ganska ointressant, men i en hangar fanns utplockade vintagekläder. Prislappen var tyvärr också därefter, men oj vad jag stod och höll i den där blommiga klänningen med puffärm! Bestämde mig till slut för att det inte vore rimligt att lägga 250 på en klänning som jag nog aldrig kommer få användning för och som dessutom inte riktigt passade. Den dagen jag vinner TV-skrap på triss alltså, min garderob kommer flippa ut totalt!
 
Comunita di Sant'Egidio - loppis - trionfale

aventinen

 
 
 
Min sista dag i Rom mötte jag upp den här fotografen ↑ (@giacomorocchi) som jag följt på instagram ca hur länge som helst för att fota lite ihop. Jag hade sett Giardino degli aranci på en massa bilder, men aldrig varit där så vi gick dit för att kolla utsikt. Bilderna på mig har han tagit. 
 
 
 
 
Hur vacker är inte den här utsikten?
 
 
 
 
 
Vi kikade in i tre kyrkor där man höll på att förbereda eller städa efter bröllop. Vi kan väl säga att trots att min klänning var väldigt kyrkvänlig (täckta axlar och knän, ingen urringning) fick jag en del lite underliga blickar när jag kom in helt klädd i vitt... Håhå jaja, det är inte lätt, det där med kläder alltså, jag visste ju inte att vi skulle gå i bröllopskyrkor.
 
P.S. Jag har bara ett krav om jag gifter mig, och det är att jag slipper se dessa skitfula stolar. Varför har alla kyrkor/festfixare/scenografer för film så extremt dålig smak när det kommer till stolar? Vem tillverkar dem och hur har de lyckats sälja in dem i så extremt stora upplagor trots att de ser så billiga och fake ut? Nä, hellre då sånna där klumpiga 60-talsstolar med grovt smutsgrönt tyg som finns i alla svenska kommunala lokaler. I övrigt, som sagt, inga synpunkter på bröllop.
 
 
 
Vi gick vidare och kikade i Il Buco Della Serratura, nyckelhålet i Malteserorderns port där man kan se Peterskyrkans kupol. Just då stod det nämligen bara fem personer i kö för att titta in, vilket Giacomo sade var väldigt ovanligt. Mycket vackert. I verkligheten alltså, för det var nog lite för ljust för min kamera just vid den här tiden på dygnet. Eller ja, kanske inte för min kamera, men för min erfarenhet vad gäller inställningarna på den. Jag borde nog ta en fotokurs i sommar, det var ju 7 år sedan jag läste foto A på gymnasiet haha
 
Buco Della Serratura - Giardino degli aranci - aventinen - aventino - orange garden - rom - roma - rome