hur man inte blandar en björnbärsdrink

 
En dag ringde farmor och frågade om jag ville komma och plocka björnbär. Vi gör det varje år i snåren som är nästan tre meter höga vid deras hus. Jag svarade ja såklart, fast jag hade flera liter kvar från förra året i min minimala frys. Här är en av grejerna jag testade för att göra slut på bären!
 
 
Jag utgick från ett recept på en gindrink jag hittade på nätet men skarvade med sånt jag hade hemma. Tex hade jag ingen gin eller pengar att köpa gin för, men min frys är fortfarande full med vodka från när jag var i Ryssland förra året. Så det blev sån där billig t-spritsvodka.
 
 
Med lite mynta, lime och björnbär. Det såg rätt tjusigt ut.
Nu stod det i receptet att man skulle koka sockerlag på björnbären. Urk tänkte jag, som mest ville ha en anledning att dricka drink och inte orkade ställa mig och diska ur gröt som bränt fast i lilla kastrullen. Således åkte björnbär och socker, rakt ned i shakern i stället. Resultatet hittills: ett uppenbart fall av lathet men inte katastrof.
 
 
Sedan var det det där med sodavatten. Eftersom jag bor 260 trappsteg ovanför affären försöker jag att köpa mat som inte väger så mycket (igår handlade jag tungt och höll på att ramla bakåt i trapporna och såg mitt liv pasera i revy. Det är bara en tidsfråga innan jag verkligen ramlar och slår ihjäl mig), dvs jag köper inte vätska om det inte är för något särskilt. Det här var inte ett sånt tillfälle.
 
 
Nåväl, tänkte jag (nej det gjorde jag ju inte, ingen tänker nåväl längre, jag tänkte nog mer åååeeehh näää faaaan) men kom på att jag kunde testa de där roliga kolsyrepåsarna jag köpte i Italien. Nöden är ju uppfinningarnas moder osv. Det skulle jag inte ha gjort. I stället för att ge drinken lite trevligt bubbel och dölja smaken av orimligt billig vodka (vi pratar 25kr/0,5l), fick det drinken att smaka treo. Eller ja, ni fattar, brustablett. Här tappade jag lite tron och hade i jättemycket socker för att det bara skulle bli någorlunda drickbart. Det blev inte bättre än sådär.
 
Men, eh, den blev ju ganska fin att titta på i alla fall...
björnbär - drink - lime - mynta

lite hemmaspa

 
Häromdagen hörde min nästan-granne Maria av sig och var lite nere. "Vad hade du velat göra om du hade tid och pengar för att muntra upp dig själv?" frågade jag, varpå hon svarade att hon ville vara ledig nästa vecka. "Åh, det kan inte jag hjälpa med" suckade jag "jag menade typ så gå på spa. Då hade vi kunnat köpa frukt och ha fotbad i kastruller..."
 
 
Så vi bestämde oss för att göra det, alltså köpa frukt och fotbada. Myspys <3
 
 
Jag rörde till och med ihop en ansiktsmask av havregryn, honung, citron, banan och kokosfett + en kvätt vatten för att grynen skulle gröta till sig (alltså jag goglade bara på diy ansiktsmask och blandade två recept pga beslutsångest). ingen aning om det blev så effektivt, känns mest som att det blev lite geggigt. Plus för att den smakade gott dock. Japp, jag tänkte äta resterna ist för gröt till frukost, vad då då???
 
 
Så orimligt trevligt att sitta med gegga i ansiktet och spotifys spalista i bakgrunden och prata livet. Allt ba luktar gott och är behagligt. Man borde typ göra det till en bakisgrej, synd bara att man inte orkar gå och handla frukt då.
 
 
Satt så här med fötterna i var sin kastrull med kokosfett och lite goa oljor (ni vet sån där man kan köpa på apoteket som man andas in mot förkylning) tills vattnet blev kallt...
 
 
Och tills ljusen börjat brinna ut och den arbetade människan (inte jag haha) behövde gå hem och lägga sig. 10/10 borde bli en regelbunden söndagsritual.
diy - diy spa - hemmaspa - home spa

second hand och vintagetips

 
Jag skulle inte vilja påstå att jag är någon slags expert på ämnet second hand- eller vintageshopping, men jag har i alla fall flera års samlad erfarenhet i form av riktiga guldkorn och förödande felköp bakom mig. All kunskap är ju bra kunskap tänker jag, så här kommer mina bästa tips:
 
40-tal (eller, tja, den här klänningen är en reproduktion i modernt stretch-tyg): vadlång, figurnära, hög i halsen, puffärm.
 
Nätet!
Typ säljgrupper på facebook eller tradera. Just tradera är nog min favorit eftersom man kan spara speciika sökningar och få notifikationer när det kommit in nya saker som matchar dem, t.ex. på vissa designers, årtionden, en viss typ av plagg eller material. Jag har t.ex. sparat "Märthaskolan" och "ateljesydd" på det sättet. Ett tips här är att inte spara för generella sökningar, det kommer in hundratals nya plagg med ordet "vintage" i rubriken varje dag och det orkar man ju inte gå igenom, än mindre få mail eller telefonnotifikationer om... Och buda aldrig direkt, utan vänta till de sista minutrarna då du vet hur mycket plagget gått upp. Det är så pissigt att ha spontanbudat på tre-fyra grejer och sedan råka vinna alla fast man egentligen inte vilel ha dem. Lägg i minneslistan och avvakta ist!
 
Butikerna!
Hittar du en lagom stor second hand på vägen hem från jobbet? Gå in där någon gång i veckan och reka. Kolla runt, prata med personalen, ta reda på när de får in nya grejer och be dem lägga undan om de får in något speciellt du letar efter. Jag tycker ofta att Myrorna och Emmaus inne i stan har blivit för dyra för mig de senaste åren, så jag håller mig oftast till typ Röda Korset eller Stadsmissionen, men om man är beredd att åka lite längre är ett bra tips att kolla in vad som finns ute i förorterna. Det skiljer också ganska stort mellan vintagebutiker (med dyrare handplockade plagg som är regel är hela och fina) och second hand (kläder som skänkts, huller om buller, gammalt och nytt, alla möjliga stilar och skick, och därmed mer blandade prislappar). Sedan finns också alltid loppisar och marknader där priser ofta är mer förhandlingbara.
 
En kavaj från 50-talet, med tydligt markerad midja och lätt vadderad under midjan för att få midjan att se ännu mindre ut, oerhört inspirerad av Christian Diors "New Look".
 
 Budget!
Bestäm vad du kan tänka dig att lägga på ett visst plagg i förväg. Speciellt viktigt är det när det kommer till onlineauktioner där man inte har någon chans att prova plagget innan eller lämna tillbaka det om det inte passar, eftersom priset lätt skenar iväg den sista minuten och det är hur enkelt som helst att gå in i tävlingsmode och höja av bara farten. Kolla vad frakten går på innan också. Min gräns brukar gå på 200kr + frakt för klänningar och kanske 100kr + frakt för skor. om man inte betalar så mycket gör det ju inte heller så mycket om det blir fel, och man kan ofta få igen pengarna om man vill sälja det vidare på samma sajt. Köper jag något över 350 kr brukar jag be säljaren att skicka spårbart, det blir lite dyrare men man riskerar inte att bli blåst eller att det man köpt kommer bort på posten (och samma när jag säljer något dyrt, då brukar jag alltid fråga hur köparen vill att jag ska skicka).
 
Testa! 
Alltså ett plagg kan se deppigt ut på galgen men fantastiskt ut på kroppen. Jag tror att det beror på att man förr sydde plagg just för att de skulle se bra ut på bäraren, oavsett om de är hemsydda, ateljésydda eller industritillverkade, medan man idag tillverkar plagg som ska se bra ut på galgen, eller möjligtvis den trådsmala och plattbystade modellen på bilden i webshoppen för att kunna sälja så snabbt och mycket som möjligt. En extra söm eller skärning är ju ett extra steg i produktionsledet och innebär en ytterligare kostnad för tillverkaren.
 
Sent 50-tal/tidigt 60-tal: Stor kjol, skräddat liv (ser ni sömmarna som går mellan byst och midja?), hög men bred urringning för att axlarna ska se mindre ut (det var modernt).
 
Kroppen!
Ha ett hum om dina mått. Det här med vad som ser bra ut och vad man trivs i skiljer ju sig oerhört från person till person, men Ju bättre du vet vad som passar din kropp, desto lättare kommer det att vara att hitta grejer som passar även när man inte kan prova. Jag vet t.ex. att raka 20- och 60-talsklänningar inte funkar på mig och oavsett hur fina de är kommer jag inte använd dem. Jag hatar när ärmar går ända upp i armhålan och jag har en kort överkropp så jag kan inte ha höga underdelar som har volang uppåt i midjan eller för breda skärp (om jag inte vill att det ska se ut som att jag inte har midja utan att mina ben börjar direkt under bysten). Jag vet också att mitt huvud försvinner i för stora kragar, eftersom det redan är lite litet, att min rygg inte pallar axelbandslös bh mer än ett par timmar (dvs värdelöst att köpa axelbandslösa klänningar eller plagg med trådsmala axelband) samt att jag aldrig kommer känna mig bekväm i helbrunt. Jag kommer heller aldrig växa i för stora storlekar och för små skor kommer aldrig att bli bekväma. Jag har kommit fram till detta genom otaliga felköp som sedan blivit hängande i garderoben.
 
 Inspektera!
Kolla igenom sömmarna innan du köper. Det har hänt både en och två gånger att jag kommit hem och upptäckt att det varit en sprucken söm, fläck på störigt ställe eller trög dragkedja på plagget jag köpt. Oftast går det ju att laga ganska fort, men det är störigt som fan och vill man fortfarande ha plagget är det ändå värt att fråga i kassan om man kan få det billigare. Men kolla också efter malhål! De är små och runda och hittar du dem bör du genast hänga tillbaka det du håller i! Jag upprepar: KÖP INTE! Även om hålet är på ett ställe som inte syns så mycket kan du råka få med mal hem och då är resten av din garderob i fara!
 
Sent 60-tal. Den är kort, rak (men med knyt i midjan), har klädda knappar och kinakrage. Över lag mycket piffig.
 
 Material!
Kolla lapparna. Jag har som tumregel att inte köpa överdelar i polyester eftersom det inte andas, utan blir svettigt när det är varmt och håller inte värmen när det är kallt. Dessutom kan det vara svårt att veta hur man ska tvätta ett hemsytt plagg eller ett där lappen är bortklippt. Vill man veta om det är naturmaterial eller syntetiskt kan man gnida tyget mellan fingrarna, känns det knastrigt eller gnissligt är det konstgjort. Man kan testa hur olika material känns och låter på plagg man redan har hemma om man är osäker. Är det ändå svårt att avgöra, t.ex. på konstsilke, kan man bita lite försiktigt i tyget (på ett ställe där det inte syns och ingen ser en, obs viktigt att inte ha läppstift på sig!). I regel kan man säga att syntetfiber slog igenom på 70-talet, så står man och undrar när ett plagg är sytt och det är svårt att se på skärningen kan detta vara ett bra tips.
 
Årtionden!
Som regel ska man ju gå på vad man tycker är fint och inte bry sig så mycket om när exakt det är ifrån, men om man letar efter något online eller vill kunna sälja vidare kan det vara bra att ha ett hum om när det är tillverkat. Bilderna i det här inlägget är på ganska tidstypiska skärningar och färger.
 
Husmorsknep och enkel sömnad!
Man behöver faktiskt inte vara jättehändig eller äga en dyr symaskin för att laga en sprucken söm elelr lägga upp en fåll. Och ALLA kan sy i en tappad knapp. Handtvätta känsliga textilier i badrummet med bara vatten och en skvätt ättika, få bort svettfläckar med bakpulver och citrongegga, eller stärk tygskärp med potatismjöl. Får man ändå med sig mal hem kan man lägga plagg som inte klarar att tvättas i 60*c i frysen, men man måste ändå städa ur garderoben ordentligt och inspektera alla andra textilier noga!
 
Den här klänningen skriker 70-tal! Den knalliga orangeröda nyansen, 100% polyester som man får stötar av, överdimensionerad spetsig krage, går hela vägen ned till marken och skärningen kring bysten.
 
Ha inte en inköpslista!
När man letar efter något specifikt, säg en blå klänning från 60-talet, hittar man i regel absolut inte någon snygg blå klänning från 60-talet. Går man däremot in i en butik och bara kollar hittar man lätt fen massa plagg som man absolut inte behöver men måste ha. Gå inte och shoppa när du är pank, för snygga vitagegrejer försvinner snabbt och en del missade plagg kommer att hemsöka dig. En av mina vänner får t.ex. fortfarande ledsna ögon när hon tänker på en cape hon inte köpte när hon var 17 - det var sån bra schvung i den! Bättre att köpa och sälja vidare om man ångrar sig än att låta ett himmelskt plagg hänga kvar (obs detta gäller inte "norlmala" grejer utan bara de där riktigt speciella, lex cape eller fluffiga festklänningar som sitter perfekt).
 
Våtservett!
Det här är typ mitt bästa tips när man kollar second hand i butik. Ni vet, man går där och känner på massor av plagg och sedan känner man sig jätteäcklig om händerna? Har man då en sån där liten styckförpackad våtservett med sig är ju det problemet löst direkt!
 
Det finns också nyproducerade kläder i retrostil, om man tycker att det tar för lång tid att hitta riktiga vintagekläder i rätt storlek. Den här klänningen är från Hell Bunny.
40-tal - 50-tal - 60-tal - 70-tal - ootd - outfits - retro - shopping - tips - vintage